Skrivet av Camilla Svensson

Jag sörjer min häst Geisha så otroligt mycket. Hon fanns hos mig i 22 år och nu finns hon inte mer. Jag kan knappt få ner en endaste matbit, det är som om det sitter en stor klump i halsen som gör att jag inte kan svälja. Jag går ut och tittar i hagen och den är tom och då gör det så ont inom mig. Men jag tror att Gud har tagit hand om henne för det står ju skrivet att Gud tar hand om djuren. Och jag tror att Gud var med oss alla där i hagen den hemska eftermiddagen då Geisha avlivades, skriver Camilla Svensson. Hon hette Geisha och skulle fylla 27 år. Jag hade ägt henne i 22 år. I mina ögon var hon den vackraste, snällaste hästen som fanns, vi hade upplevt mycket tillsammans, till exempel den gången vi red på Hubertusjakt och jag inte vågade hoppa över hindren, men att hon hoppade ändå oavsett vad jag ville eftersom hon älskade att hoppa.



Camilla sörjer sin häst Geisha. Men hon är övertygad om att Geisha nu är hos Gud, eftersom Gud lovat att se efter hela skapelsen.


Hennes stora intresse var att äta. Hon ville ha mycket mat och god mat och mat i rättan tid. Flera gånger tog hon sig ut ur boxen och gick bärsärkagång i stallet i sin jakt på mat. En gång åt hon upp en nästan fylld pelletssäck. Då blev jag rädd att hon skulle bli sjuk men det enda som hände var att hon var som en kruttunna i några dagar. Jag kunde inte begripa hur hon tog sig ut ur boxen så jag började spionera på henne, då visade det sig att hon drog i låset med framtänderna samtidigt som hon föste på dörren så den gick upp! Jag fick sätta ett extra lås på dörren lite längre ner så att hon inte kunde nå det.

Geisha hämtade mig när jag brutit benet
En gång när vi var ute och red så halkade hon i det våta gräset och gick omkull. Hon blev rädd och sprang iväg, jag låg kvar på marken, jag hade brutit mitt ben vid vristen. Jag låg där och grät och undrade hur jag skulle kunna ta mig därifrån, då kom Geisha tillbaka igen och gick fram till mig så att jag kunde ta mig upp på hennes rygg igen. Sen bar hon mig hem till stallet.

Hon hade sin egen speciella stil, var det något som inte passade så visade hon det så tydligt med en högdragen min. Hon visste precis vad hon ville och inte ville men ändå var hon aldrig stygg utan alltid så snäll, hon skulle aldrig tänka tanken att bitas eller sparkas. Hon var så snäll att rida att till och med mitt yngsta barn som är två år kunde rida på henne.

Fick ont i lederna
De sista åren hon levde började hon få problem med sina leder. Det sista året gick det inte att rida henne alls men eftersom hon inte var halt och hon för övrigt var så pigg och glad så kunde jag inte avliva henne. Så hon fick gå i hagen bara och ha det bra, vi försökte skämma bort henne så mycket som möjligt med mat som hon älskade, men ändå la hon inte på hullet. Hon var inte mager men inte heller så tjock som hon hade varit i yngre dagar. Hon började emellertid få allt svårare för att böja upp benen, den sista gången hovslagaren var här så gick det knappast alls att verka hennes hovar, det gjorde ont på henne och det ena bakbenet gick inte alls att lyfta upp. Det var då jag bestämde mig för att bara ha henne kvar tills det började bli kallare ute, men det blev så att jag fick avliva henne tidigare än jag hade tänkt.

Nu måste hon avlivas
Nu i helgen som varit märkte jag att hon liksom började släpa det en bakbenet när hon gick, det verkade som om hon var väldigt stel i det ända uppifrån korset och ner. På måndagsmorgonen märkte jag att hon hade fått svårare för att röra sig. Hon haltade och liksom drog benet efter sig, hon verkade också väldigt trött. Då bestämde jag mig för att ringa till "Svensk Lantbruksservice" som kommer ut och avlivar djur med hjälp av bultpistol, efter avlivningen måste de avbloda hästen och därefter tar de hästen med sig för destruktion.

Jag skakade i hela kroppen
Jag hade bestämt mig för att ringa, men ändå väntade jag till eftermiddagen. Jag skakade i hela kroppen när jag slog telefonnumret det var ett fruktansvärt svårt steg att ta.
Kvinnan som svarade sa att chauffören befann sig ca en halvtimmes restid från mig. Då kändes det jobbigt i och med att det blev så plötsligt. Men annars hade vi fått vänta till onsdagen någon gång och det hade nog varit värre och gå och vänta, dessutom hade ju min snälla häst fått lida ytterligare några dagar och jag hade fått oroa mig för henne. Att hon till exempel skulle falla omkull ute i hagen och bli liggandes länge innan hon kunde få hjälp.

Vi bestämde att han skulle komma och avliva henne och min man for iväg och tog ut pengar, betalningen för avlivningen skulle vara kontant.

Knäckebröd och havrekli som sista måltid
Jag och barnen rensade kylskåpet från alla äpplen, knäckebröd, morötter ( vi hade 5 kg). Sen lade jag havrekli i blöt i en skål och tog en bricka för vi skulle göra Geishans specialtårta åt henne. Den består av knäckebröd och havrekli som varvas, som "topping" lägger man på äpplen och morötter. Vi tog oss ut till henne i hagen och gav henne "tårtan".

Bad till Gud att ta emot henne
Medan vi stod där och tittade på henne medan hon åt av den så började jag be till Gud att Han skulle ta emot Geishan nu och vara med henne nu i hennes sista stund.
Då hörde jag hur lastbilen kom.

Detta känns så jobbigt att tänka på så jag klarar nog inte av att berätta mer om detta. Men allt gick bra och han som skötte avlivningen var en väldigt lugn och förtroendegivande människa. Han tog tid på sig så att hon fick äta upp alla godsakerna och vi fick ta ett riktigt fint farväl av henne. Jag höll henne själv i grimman när hon dog så som jag hade lovat mig själv att jag skulle göra. Jag var helt lugn och grät inte utan jag bara kramade om henne två gånger och sen vände jag bort mitt huvud för jag ville inte se på. Så hörde jag skottet och hörde hur hon föll och när jag vände mig om så såg jag henne ligga där i gräset och allt var över.

Läste ur Bibeln på natten
På natten efter hon hade dött så kunde jag inte sova. Jag bara låg och tänkte på henne. Jag hade ju haft henne så länge och hon betydde väldigt mycket för mig. Jag var jätteledsen och kände att jag behövde få läsa något ur Bibeln och eftersom jag inte ville störa min man som sov så lyste jag bara med mobiltelefonen och slog upp en sida bara på måfå ur bibeln och då sken det svaga ljuset direkt på Jona 4:3 "Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva." Detta tog jag faktiskt som ett meddelande från Gud, att han med dessa ord till mig menade att jag gjorde rätt som inte lät henne leva vidare.

Mitt i sorgen var jag också tacksam, för jag tror att Gud var med oss alla där i hagen den hemska eftermiddagen, för allt gick så bra och Geisha var aldrig rädd eller orolig. Hon märkte ingenting.

Gus tar hand om alla djuren
Jag tror att Herren har tagit hand om henne för det står ju skrivet i Job 39:1-34 om hur Gud tar hand om och ser efter djuren, och varför skulle Han ha omsorg om djuren om inte Han hade brytt sig om dem och älskat dem mer än vad vi människor gör. Jag har träffat på människor som påstår sig veta att djur bara blir till mull efter döden, att deras själ inte lever vidare. Vad vore ett himmelrike utan några djur? Jag tror, nej jag är övertygad om att Gud bryr sig om hela sin skapelse!

Jesus säger i Matteus 10:29 "Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men inte en enda av dem faller till marken utan att er fader vet om det." När jag läste det, då tänkte jag att för en människa är en sparv inte mycket värd, man kunde köpa den billigt, men Gud såg när den föll till marken, att den dog och det tror jag inte att det hade funnits någon anledning för Honom att göra om nu sparven ändå skulle bli till mull.

I 1 Mosebok 9:9-11 upprättar Gud ett förbund med både människor och djur. Människan är skapad till Guds avbild och om då en människa kan älska ett djur, hur mycket mer kan då inte Gud göra det? Han som är så mycket större än vad vi kan ens kan föreställa oss. Gud är så mycket mer än vad vi någonsin kan tro.

I Romarbrevet, kap 8, vers 18 och framåt, så står det om hur skapelsen väntar på att befrias, och skapelsen är ju allt som Gud har gjort. Det bibelstället har tröstat mig mycket nu och jag har läst det flera gånger. Ett annat bibelställe som jag har begrundat mycket nu är 1 Korinthierbrevet 15:35 och framåt. Speciellt mycket tänker jag på: "Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande." (1 Korinthierbrevet 15:44)
Dessa stycken ur Bibeln hade blivit för långt att skriva av, hoppas att ni vill ta er tid att slå upp dessa och läsa det själv.

Har gråtit mig fördärvad
Nej, jag måste tro på att Herren har tagit hand om min häst. Jag sörjer henne så otroligt mycket, jag kan knappt få ner en endaste matbit, det är som om det sitter en stor klump i halsen som gör att jag inte kan svälja. Jag har gråtit mig nästan fördärvad och ibland får jag sådana ångestattacker så allt bara knyter sig inom mig. Hon fanns hos mig i 22 år och nu finns hon inte mer. Jag går ut och tittar i hagen och den är tom och då gör det så ont inom mig. En gång så sprang jag dit för jag tänkte som så att om jag skyndade mig så skulle jag kanske få se henne, men jag var inte snabb nog. Jag inser att hon har lämnat mig, men snälla ta inte ifrån mig hoppet och tron att hon är hos Herren, världens bäste hästskötare.

Gud vare med Er alla!
Camilla Svensson