Skrivet av Mikael Hansson

Kyrkans syn på kvinnor har i mycket präglats av det omgivande samhället, menar Elisabet Ravelojaona. När samhället varit förtryckande mot kvinnor har det också återspeglats i kyrkans liv. Fredric Svensäter skriver som svar på en fråga:
"Vi har alla fått en generell uppmaning att gå ut med evangeliet till hela världen och den uppmaningen gäller alla Jesu lärjungar, män som kvinnor.

Det kanske starkaste beviset för att det verkligen är så är kvinnorna vid den tomma graven. Under Jesu tid var inte kvinnor betrodda med ett giltigt vittnesbörd. De kunde t.ex. inte vittna inför domstol eftersom deras ord inte betraktades som giltigt. Det var den kulturen och den tidens sätt att se på det hela.

När då de första vittnena om Jesu har uppståndelse är kvinnor kan man bara ana vilken oerhörd revolution detta måste ha varit, eftersom kvinnors ord ju inte betraktades som giltiga.

Det faktum att evangeliernas författare placerar kvinnornas roll så oerhört central gällande det mest centrala i hela kristendomen- Jesu seger över döden och hans uppståndelse – ger en mycket stark legitimitet till att allas röst är lika giltig. Man som kvinna."

En revolution
Fredric Svensäter menar alltså att det måste ha varit en revolution när kvinnor i Nya testamentet fick vittna om hur Jesus uppstått från de döda.

Också Elisabet Ravelojaona påpekar detta i ett av sina svar på Bibelsajten. Med början i den första kristna kyrkans liv gör hon i det följande flera nedslag i kyrkans historia och berättar om hur kvinnans roll i kyrkan varit.

"De första kristna var jämställda. Paulus skriver i Galaterbrevets 3:e kapitel vers 27-29 om att alla har ett lika värde i Kristi kropp (som är en bild för den kristna församlingen). Nu är ni inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Det fanns kvinnor som var ledare i husförsamlingar. En av dem är Priscilla, som tillsammans med sin man undervisade människor i kristen tro. Du kan läsa om dem i Apostlagärningarnas 18:e kapitel.

Det är tydligt så att kvinnorna i de här grupperna hade större inflytande än kvinnor vanligtvis hade i samhället, liksom slavarna.

Kyrka kan vi tala om ifrån 300-talet. Innan dess fanns det kristna gemenskaper, eller församlingar. Kyrkans syn på kvinnor har i mycket präglats av det omgivande samhället. Men samtidigt så har många kvinnor genom åren funnit en fristad i kyrkan, inte minst genom klosterväsendet. Ett exempel på det är Hildegard från Bingen, som levde på 1000-talet. (Hon har blivit aktuell de senaste åren och hennes musik har kommit ut på skivor, hennes böcker har tryckts på nytt.) Under hennes livstid hade kvinnor i allmänhet inte mycket att säga till om. Men de som fick komma till klostren fick både utbildning och en stor frihet att styra sitt liv, om än det fick ske inom klostrets väggar.

Män och kvinnor var länge strikt uppdelade i kyrkan. En halva för kvinnorna, en för männen. Men de levde sitt kyrkliga liv under ganska lika förutsättningar. Däremot var det stor skillnad mellan prästerna, som hade utbildning, och det "vanliga" folket. Ytterst få kunde läsa i vårt land innan folkskolan kom i mitten på 1800-talet, för ett ge ett tydligt exempel. Men vem som helst fick naturligtvis inte bli präst. Det var en manlig uppgift. En kvinna skulle inte kunna undervisa män.

Det fanns också regler för kvinnans kyrkliga liv. Under de perioder av hennes liv då hon var "oren" (dvs i samband med menstruation och vid blödningar efter en förlossning) fick hon inte vara i kyrkan. Efter en förlossning skulle hon bli "kyrktagen", vilket innebar att man bad för henne så att hon på nytt kunde tas med in i gemenskapen.

Ungefär samtidigt som folkskolan kom till vårt land kom även frikyrkorörelserna (och även nykterhetsrörelserna och de politiska föreningarna). Baptisterna var bland de första. De kom till Sverige i början av 1800-talet. En proteströrelse mot den Lutherska kyrkan som var en del av staten. Baptismen var en läsarrörelse, som menade att alla hade rätt att läsa och tolka bibelordet. Det var inte bara prästen som hade den rättigheten. Då rörelsen växte fram hade både kvinnor och män viktiga och också farliga uppgifter som ledare. Deras tro kunde leda till fängelse och landsförvisning. Trots detta så är det ändå tydligt att det är män som blir förgrundsgestalter i historien och då det så småningom grundas skolor där pastorer utbildas, så är de män. Kvinnor kunde vara evangelister och fick ansvaret för att jobba främst med barn och gamla.

Det är först under andra delen av 1900-talet som män och kvinnor har samma möjlighet att gå in i ansvarspositioner, men det finns fortfarande vissa restriktioner inom en del kristna grupperingar. Restriktioner som gör att kvinnorna inte kan ha samma roll och funktion som en man.

Också idag känner sig många kvinnor inom kyrkorna förbisedda då det gäller vem som ska bestämma och på vilket sätt det ska ske. Vilket språk som används och vem som sätter normerna. I vissa kretsar talas det om att prästyrket idag blivit alltför mycket av ett kvinnoyrke och att lönerna blir därefter… Åter igen – kyrkans liv avspeglar samhället i övrigt.

Ändå oavsett vilken roll kvinnorna har haft – så har den alltid varit viktig. Kvinnorna som fostrat barnen har varit traditionsbärare i alla tider."