Skrivet av Mikael Hansson

Du ska gärna fasta. Men skryt inte om det, menade Jesus, som själv fastade i 40 dagar. I en av Nya testamentets berättelser om Jesus får vi reda på att han vid ett tillfälle fastade i 40 dagar. Det är en mycket lång period men förmodligen behövde han denna fasta för det var i en mycket speciell period av sitt liv som den skedde.

Jesus hade precis blivit döpt av Johannes Döparen i floden Jordan. Märkliga saker hände under hans dop. Det berättas av himlen öppnade sig och att en duva kom flygande ner över honom samtidigt som en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde”. (Matteus 3:13 – 17)

Det var ett tydligt tecken på att Jesus inte bara var en vanlig människa, han var också Guds son. Jesus kunde ha ställt till med en stor jubelfest och firat att han nu fått detta besked om sin gudomlighet. Men han gjorde inte det. Istället fortsätter berättelsen med att han direkt efteråt beger sig ut i öknen för att fasta i fyrtio dagar. Det står att det var Guds ande som förde honom ut till öknen för denna fasta. Det kan ses som ett sätt för Jesus att få tänka igenom vad som nu skulle ske. Han var alltså Guds son. Då krävdes att han drog sig tillbaka för att hinna ifatt sig själv, för att förstå vilket uppdrag han hade.

När han hade fastat i fyrtio dagar fick han besök av djävulen, berättas det vidare. Jesus utsätts nu för tre frestelser. Han ska förvandla stenar till bröd, han sa kasta sig ut från tempelmuren och lita på att änglar skyddar honom och han skall få bli ägare till allt vad som finns på jorden. Men Jesus vägrar gå med på vad djävulen frestar honom med och djävulen tvingas ge sig iväg.

Efter denna fasta kommer Jesus tillbaka från öknen och nu samlar sina första lärjungar och de sista tre åren av hans liv börjar. Det ska bli tre år av oerhörda upplevelser som slutar med att han sätts i fängelse, torteras, döms till döden och blir korsfäst. Men det berättas också att han kommer tillbaka från döden som en levande uppstånden person.

Fastan var betydelsefull för Jesus eftersom den hjälpte honom att ta steget fullt ut.

Men även om fastan betydde mycket för Jesus på det sättet var han noga med att fastan inte skulle vara något som man skryter om. Till sin lärjungar säger han vi ett senare tillfälle:
”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”
(Matteus 6:16 – 18)

Jesus menade också att det är viktigt att veta när man ska fasta. Det är inget som ska ske när som helst. Vid ett tillfälle när Johannes Döparens lärjungar och fariseerna, vilka var de skriftlärda bland judarna, fastade så kom de fram till Jesus och klagade över att Jesus lärjungar inte var med i fastan. Men Jesus menade att efterseom han var med sina lärjungar skulle de inte fasta utan istället fira som om de var på bröllop: ”Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem. Och då kommer de att fasta.” (Matteus 9:14 – 17)