Skrivet av Ola Samnegord

Ola Samnegård från katolska kyrkan och en av de som svarar på frågor på Bibelsajten tar dig med i denna text in i påskberättelsen, det som hände med Jesus under hans sista dagar.
Texterna är ur Bibel 2000, Lukas 22:39 – 23:53 samt Lukas 24:1-48.

Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit, sade han till dem: ”Be att ni inte utsätts för prövning.” Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.

Vi har väldigt mycket att lära av denna Jesu bön. Ingen önskan kan vara för dum för att berätta för Gud i vår bön. Men vi bör alltid sätta Guds vilja främst. Bara Gud vet ju vårt allra bästa. Gud är med oss även då vi lider.

I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: ”Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”

Jesus kände här all vår och alla mänskors ångest. Genom att lita på detta och därför medvetet dela vår ångest med Honom, kan vår ångest också långsamt vändas till något gott. Tyvärr händer det alltför ofta att vi liksom lärjungarna inte håller oss vakna och stöttar människor nära oss som har det svårt. Jesus säger: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” (Matteus 25:40)

Medan han ännu talade, kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”

Judas förrådde Jesus med något som till det yttre såg ut som en kärlekshandling. Vi bör vara uppmärksamma på vad våra handlingar egentligen innebär i vårt förhållande till Jesus, och inte bara visa fram ett fromt yttre beteende.

När de som var med Jesus såg vad som skulle hända, sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: ”Nu räcker det.” Och han rörde vid mannens öra och läkte honom.

Jesus bemötte inte våld med våld. Tvärtom, Han var god mot sina fiender. Om vi vill följa Jesus, ska vi inte löna ont med ont, utan istället med Jesu hjälp bekämpa det onda med det goda.

Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.” De grep honom och förde honom till översteprästens hus.

Jesus lät folkets ledare gripa honom som om Han var den värsta brottsling. Så har Han tagit hela vårt straff på sig, vad vi än har gjort. Därför kan vi våga ångra och erkänna våra fel, och så bli helade i Jesu kärlek.

Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: ”Den där mannen var också med honom.” Men Petrus förnekade det: ”Nej, jag känner honom inte.”

Petrus vågade inte stå för att han kände Jesus. Det händer alltför ofta att också vi som kallar oss kristna idag börjar förneka Jesus i tankar, ord och handlingar.

Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: ”Du hör också till dem.” Petrus sade: ”Nej, det gör jag inte.” En timme senare var det någon som försäkrade: ”Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.” Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.

Petrus, som var talesman för lärjungarna, förnekar Honom igen och igen. Trots det vet vi att han blir återupprättad. Låt oss aldrig tappa modet då vi har gjort fel, utan alltid vända om till Jesus.

Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. De band för ögonen på honom och sade: ”Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?” Och de öste glåpord över honom.

Jesus blev misshandlad och mobbad. Han som själv är Gud, har känt detta i sin egen kropp. Därför känner Gud med alla som har det svårt.

När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet och de frågade: ”Är du Messias, så säg oss det.” Han svarade: ”Om jag säger det, kommer ni inte att tro det, och om jag börjar fråga, kommer ni inte att svara. Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.” Då sade de allesammans: ”Du är alltså Guds son?” Han svarade: ”Ni själva säger att jag är det.” Då sade de: ”Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.”

Folkets ledare ville inte erkänna att Jesus var den han var. Jesus vågar stå för vem han är, trots att Han vet att det leder till en plågsam död. Vågar vi det?

Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. Där anklagade de honom och sade: ”Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung.” Pilatus frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Han svarade: ”Du själv säger det.”

Jesus som var helt utan skuld, försvarade sig inte mot de falska anklagelserna. Men tyvärr skyller vi ofta på andra, även då vi faktiskt vet att vi har gjort fel.

Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen.” Men de stod på sig: ”Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit.” När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen, och när han fick veta att han kom från Herodes område, skickade han honom vidare till denne, som också han befann sig i Jerusalem under de dagarna.

Pilatus, som var Romarrikets ledare i området, förstår att Jesus är oskyldig. Då folket ändå kräver att få Jesus dömd, försöker Pilatus komma undan sitt ansvar genom att skicka vidare ”problemet” till någon annan. Vi försöker också alltför ofta smita från att ta vårt ansvar, genom att peka på andra.

När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken. Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte. Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.

Herodes hade tydligen fått bilden av att Jesus gjorde under på beställning. När det sedan visar sig att den verklige Jesus inte stämmer med hans förväntningar, blir Herodes väldigt besviken. Låter vi Jesus vara den Han är, eller försöker vi också skapa oss en egen Jesusbild efter vår egen önskan?

Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade: ”Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom. Då skrek hela hopen: ”Döda honom och låt oss få Barabbas fri.” (Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.)

Folket ville hellre ha en mördare än Jesus Kristus frisläppt. Vi väljer också alltför ofta det onda istället för det goda.

Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. Men då ropade de i ett: ”Korsfäst, korsfäst honom!” För tredje gången sade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.” Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan, och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde.

Pilatus blev aldrig övertygad om att Jesus skulle varit skyldig till något. Men han faller för grupptrycket. Han väljer att handla mot sin inre övertygelse för att vara gruppen till lags. Tyvärr händer det nog att vi gör på samma fega sätt och kallar det för att vara tuff.

Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.

Jesus dömdes till döden i en mördares ställe. På ett djupare plan, dömdes Han i alla människors ställe. Vi har alla gjort en massa fel och brutit kontakten med Gud. Konsekvensen av detta är att vi valt bort livet och indirekt valt döden. Men Gud själv i Jesus tar på sig vårt dödsstraff och vänder det till Uppståndelse och evigt liv.

När de förde bort honom, hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus.

Simon hjälpte Jesus genom att dela hans plåga, trots att det inte var frivilligt. Vi kan också hjälpa Jesus genom att se vårt ofrivilliga lidande som att vi delar Hans lidande.

En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. Jesus vände sig om och sade till dem: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?”

Dessa kvinnor nöjde sig med att gråta och klaga. De gjorde inget konkret för att hjälpa Jesus. Men Jesus vill att vår kärlek får konsekvenser i vårt sätt att handla.

De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När de kom till den plats som kallas Skallen, korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om dem.

Soldaterna delade upp Jesu kläder mellan sig. Vi som kallar oss kristna gör tyvärr på liknade sätt. Vi delar in oss i olika samfund, trots att Jesus bad om att vi skulle bli totalt eniga i Hans universella Kyrka. Jesus ber för oss också: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.”

Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.” Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.

Jesus blev förlöjligad för att Han som påstods vara kung inte visade på världslig framgång och styrka. Vi kanske blir mobbade för att vi säger oss tillhöra en god Gud som har all makt, men ändå inte genast tar bort all ondska. Då känner Jesus med oss.

Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

De två förbrytarna reagerar på helt olika sätt på att lida i Guds (Jesu) närvaro. Den ene anklagar Gud (Jesus) för att Han inte gör något åt lidandet omedelbart. Men den andre inser att det är de själva som har del i den ondska som drabbar dem. Han ser också att Gud som är oskyldig till ondskan, ändå väljer att dela lidandet med dem. Han förstår också att Gud kan vända detta onda till något gott då han säger: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike.” Tack vare detta får han löfte om en oändlig lycka. Om vi litar på att lidandet kan förvandlas till glädje så kan denna förvandlingsprocess börja djupt inom oss redan idag.

Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Jesus dog för vår skull. Ha ger sin ande till Gud Fadern, som sedan kommer att låta Honom uppstå till evigt liv. Så har Han också öppnat vägen för att också vår död kan vändas till evigt liv.

Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Han var verkligen en rättfärdig man.” När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.

Jesu död väckte olika reaktioner hos olika människor. Hur reagerar vi?

Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd.

Jesus delar verkligen gravens öde med alla människor. Men Han vänder det till Uppståndelse och evigt liv. Därför behöver vi aldrig sörja döden så djupt som om vi inte hade något hopp om att få ses igen.

Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem, gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.

På den sjunde dagen i skapelseveckan vilade Gud. På den sjunde dagen (sabbaten) i Stilla veckan vilade Jesus i graven, från sitt verk på Korset, där han gjorde skapelsens återupprättelse möjlig. Nästa dag började den nya skapelsen genom Jesu Uppståndelse.

/Ola Samnegård