Skrivet av Mikael Hansson

Nadia, 17, är muslim och medverkar i Frida nr 2/2000. Numera bär hon slöja och sminkar sig inte. Att ragga killar är inte längre hennes grej. För några år sedan var hon ute i svängen och med i partylivet. Men nu har hon bytt stil och liv. - Jag var en riktig partytjej, säger hon till Frida. Jag tackar Gud för att jag är säkrare på min väg nu.

Det var efter ett besök på en muslimsk studiecirkel som hon förstod att islam också var något för henne, även om hon först tyckte att de muslimska kvinnorna med slöja verkade "dumma i huvudet".
Men efter några veckor hade hon själv bestämt sig och lindade en afrikansk sjal kring sitt huvud.

- Jag har börjat förstå att det jag bär på huvudet varje dag inte bara är ett tygstycke, utan ett skydd - inte förtryck, säger hon till Frida.

Jag klär hellre min hjärna med kunskap än mitt ansikte med smink och jag klär hellre min kropp med respekt än låter den vara ett vandrande utställningsobjekt.

Ingen övergående nyck
At byta livsmönster så totalt är inte lätt. Nadia berättar i Frida att hon var rädd för att hennes kompisar skulle tycka att hon var lite konstig.

- Jag kunde byta stil över dagen från råpunkare till hip hopare, därför trodde jag att de skulle tänka att min muslimska tro var något övergående.

Men det var inte övergående. För Nadia är det allvar. Hon är muslim nu, även om det inte är lätt. Bara detta med att inte kunna nojsa med killar hur som helst.

- Jag är kär varje dag! säger hon till Frida. Men jag måste hålla det för mig själv, för man kan inte göra vad som helst även om man ärkär. Jag har inte hittat någon kille än, men när jag väl gör det vet jag att det är honom jag ska leva med resten av livet.

Bön alltid viktigt
Bön är viktigt för Nadia. Minst fem gånger om dagen tar hon sig tid för bön.

- Det är samma sak som med att äta, man måste det även om man inte har tid. Att be är som mat för min själ.
(Läs mer om Nadia i Frida 2/2000.)

Även om inte slöjor används av kristna så finns det många likheter mellan islam och kristen tro vad gäller synen på smink och det yttre.
Också kristendomen menar att det är det inre som är det betydelsefulla, det som varar och blir kvar.
"Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu", sjunger vi ofta i kyrkan. Och den sångens innehåll stämmer till stor del överens med vad Nadia talar om när hon säger: "jag klär hellre min kropp med respekt än låter den vara ett vandrande utställningsobjekt".

Pappa muslim, mamma kristen
På Tidningen Barns webbsajt kan du möta Karima, 18 år, vars pappa är muslim och mamma är kristen.

Karima har, liksom Nadia, tvingats tänka igenom vem hon är och hur hon vill leva. Att hon genom sina föräldrar fått inblick i flera kulturer är mycket bra, tycker hon.
På Rädda Barnens webbsajt säger Karima:
Det är klart att mina föräldrar har uppfostrat mig olika, säger hon. Mamma har inte så hårda regler som pappa.

- Uppfostran har ju också med religion att göra. Även om ingen av mina föräldrar är så där jättereligiös. Men alla med invandrarbakgrund har det i blodet, tror jag. Det försvinner aldrig. Även om pappa har levt nästan 30 år här i Sverige så är han uppfostrad i ett annat land. Med annan religion och annan syn på livet. Så är det bara.

- Därför har jag blivit strängare uppfostrad än mina svenska kompisar. Det gäller tider och pojkar, allt. Pappa säger: Varför ska du vara ute efter elva, du behöver inte det.

- Jag har lärt mig att acceptera det. Trots att mina kompisar säger: Hur kan du känna så?

- Men jag blir arg när mina bröder får större frihet än jag. Då kan jag känna att vi är i Sverige och då ska man leva efter svenska regler.
Läs mer om Karima