Skrivet av Mikael Hansson

Hösten 2004 har Jonas Gardell premiär med sin nya show ”Väckelsemöte”. Det är en föreställning som Gardell avslutar med orden: ”Du är sedd. Du är älskad. Du är underbar.” Dessa ord blir till en sammanfattning av det evangelium, det glada budskap, som Gardell vill bjuda in sin publik till. Föreställningen Väckelsemöte är mer än tidigare föreställningar av Gardell fylld av en närmast predikande ton. Där finns en angelägenhet om att få lyfta fram ett budskap om det gudomligas möte med det mänskliga. Flera gånger under föreställningen återkommer Jonas Gardell till nåden. ”Det finns nåd”, säger han, och menar att ingen av oss behöver gå omkring och känna skuld. Det finns ingen Gud som nitiskt bevakar dig och väntar på att få slå till mot dina felsteg. Däremot finns det en Gud, säger Gardell, som älskar dig, som vandrar med dig, och denne Gud har också varit där du är och där du varit.

En trosbekännelse
Gud jagar inte efter något skuldkonto hos dig. Gud är i Jonas Gardells värld fylld av värme och humor. I en sång formulerar han sig i en slags trosbekännelse när han sjunger att han ”tror på nåd, på kärlek, på lek och skratt, på glädjefnatt”.

Redan i första numret låter han förstå att han inte vill stötta en kristendom som skuldbelägger. Hans första rollfigur under kvällen är en gråklädd snipig vresig kyrktant som tar emot publiken med psalmbok i handen och irriterat anklagande med blicken följer de i publiken som råkar komma sent.

I denna kyrktants värld är Gud främst regler och förbud och hennes evangelium är kanske inte det allra gladaste när hon med spända stämband och strama läppar väser mot en man på första bänkraden: ”Gud älskar dig, bara du ändrar dig.”

"Gud är kärlek, var inte rädda"
Mot en sådan skuldkristendom går Jonas Gardell till storms med sitt Väckelsemöte. Lås inte in, förkväv inte, skuldbelägg inte, lyder hans stridsrop sedan han gått ur rollen som snipig kyrktant. ”Gud är kärlek, var inte rädda”, säger han till publiken från sin scen. I ett nummer berättar han om denna rädsla som vi inte ska låta oss förkvävas av. Jonas Gardell är själv uppväxt inom frikyrkligheten och gick som barn till en baptistkyrka. Han berättar om hur han där som ung fick höra om tårtan som liknelse för sexualiteten. Det är en liknelse som många frikyrkoungdomar och även svenskkyrkliga ungdomar fått höra av sina ungdomsledare.

Sexualiteten är som en tårta. Om du har sex med någon ger du bort en av tårtbitarna och har du sex med flera ger du bort flera bitar och när du sedan träffar den du vill leva med för hela livet har du bara kvar en tårta som är äten från. Och en sådan tårta vill man ju inte ge bort, lyder liknelsen. Men Jonas Gardell menar att det är en rädslans liknelse. Själv vill han äta hela tårtan idag ”för imorgon kan grädden vara härsken”, utbrister han med ett skratt.

Ifrågasatt affisch
På affischen som gör reklam för Väckelsemöte står Jonas Gardell på en väg som sträcker sig långt bakom honom, mot skogen, där borta i horisonten. Jonas Gardell är klädd som en frälsningssoldat. Han har uniformen och mössan med skärm på sig men jackan har han knäppt upp så man ser ända ner till hans navel och eftersom han inte har någon skjorta under lyser hans hud fram. Som om han vill knäppa upp den kyrkliga kostymen och släppa fram lusten och sensualiteten. Att han så utstuderat står på en väg väcker också tankar. Jesus sa att han var ”vägen, sanningen och livet” och Paulus säger: ”Jag har varit dödsfiende till Vägen och tagit fast både män och kvinnor och satt dem i fängelse… Men jag erkänner att jag följer Vägen” (Apostlagärningarna 22:4 och 24:14).

Vägen, det är den kristna tron och när Jonas Gardell uppträder med en show som kallas Väckelsemöte och låter sig fotas i frälsningsarméns uniform blir det relevant att tänka att Jonas Gardell menar sig vara på den Väg som Jesus Kristus en gång visade. Men när Jonas Gardell går Vägen väljer han att inte gå i andras fotspår. Han har sina egna stigar och han trampar upp mark där inte så många tidigare har gått. Självfallet blir han då ifrågasatt och i tidigare intervjuer har han berättat att några till och med bokstavligen försökt hindra honom att komma fram till nattvardsbordet.

Han gör det inte lätt för sig, väckelsepredikanten Jonas Gardell. Men han verkar trivas med sin roll som ifrågasättare av invanda vägar och han ser trosviss ut när han låter släcka ner ljuset i salongen, tänder en stjärnhimmel på väggen bakom scenen och sjunger ”Låt oss gå upp på taket, närmare himlen”. Och än mer trosviss verkar han vara när han mitt i sången sjunger några strofer ur Sv psalm 285: "Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är".