Skrivet av Samuel Hansson

Mitt i hjärtat av Sydney, ett stenkast från George Street och inom räckhåll från de flesta universitet ligger det lilla hemtrevliga caféet Café Svensson. Här samlas glada skandinaver varje onsdagskväll för att umgås och fika. Som backpacker kan man få uppleva mycket av andra människors tro och religion. Samuel Hansson berättar här i ett antal artiklar om hur han under en resa i sydostasien, Australien och Sydafrika för Bibelsajtens räkning spanade efter tro och religion.
Har du också en resa du vill skriva om? Hör av dig till Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den så kan vi kanske publicera din berättelse.

Caféet drivs av Svenska kyrkan som också firar gudstjänst i den tyska kyrkan bredvid.

Jag kliver över tröskeln och möts av en härlig gemenskap. Det är fullsatt av svenskar som vill träffa andra svenskar. Som vanligt. Alla måste fika. Kanelbullar, kaffe och svenskt godis med min absoluta favorit – Ahlgrens bilar. De flesta svenskarna är bofasta, för studiernas skull eller för kärlekens skull. Caféet är ett ställe man blir fäst vid direkt. Det känns som att komma hem och sätta sig vid köksbordet och dricka en kopp kaffe.



Välbesökt kyrka
Jag sätter mig bredvid den svenska prästen i Sydney, Katja Lin. Hon hälsar mig välkommen och berättar om kyrkans verksamhet. Den officiella Svenska kyrkan ligger i Melbourne men verksamheten i Sydney växer väldigt snabbt. Caféet har blivit ett dragplåster som är väldigt välbesökt, främst av studenter. Gudstjänst firas på söndagar och vill man samtala med en präst är det inga problem. Det händer ganska ofta att det kommer resenärer som vill prata ut med någon. Det anordnas både temakvällar och körövning i församlingen som bara blir större och större.

Det är söndagskväll och gudstjänst i den tyska kyrkan. Ett trettiotal svenskar har sökt sig dit, och det känns faktiskt helt underbart. Det är den första svenska gudstjänsten jag deltar i under nästan två månaders tid. Kyrkan är rätt så gammal. Gamla hårda träbänkar som ger träsmak i stjärten efter fem minuter, precis som det ska vara. Bara en sådan sak som att sjunga psalmer på svenska gör att jag ryser i hela kroppen. Samtidigt som jag känner en viss hemlängtan. När man gör saker som man också gör hemma blir det extra påtagligt. Man är så nära men ändå inte. Jag lovar, det är grymt farligt för hemlängtan att gå på svensk gudstjänst och sedan dessutom vräka i sig en påse med Ahlgrens bilar.