Skrivet av Samuel Hansson

I Sverige är proffsboxning förbjudet. I Thailand är thaiboxning kultur. Varje dag äger det rum minst hundra matcher i landet av denna sport som även kallas för ”dödsboxning”. Som backpacker kan man få uppleva mycket av andra människors tro och religion. Samuel Hansson berättar här i ett antal artiklar om hur han under en resa i sydostasien, Australien och Sydafrika för Bibelsajtens räkning spanade efter tro och religion.
Har du också en resa du vill skriva om? Hör av dig till Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den så kan vi kanske publicera din berättelse.

Reglerna i thaiboxning är nästan precis som i vanlig boxning men man får även använda knän, armbågar och sparkar. På matchkvällarna i Ao Nang, ungefär två mil söder om Krabi, kör publikbussar runt från klockan sex på kvällen för att plocka upp folk. Mitt besök på tillställningen är en ren impulshandling. Det bara tvärsmäller så sitter jag på bussen mot arenan med ett tjugotal andra förväntansfulla turister. Mestadels svenskar. Svenskar som vill våga något extra. Svenskar som vill prova på riktig thailändsk kultur.



13-åringar slår varandra medvetslösa
Det är tio olika matcher under en kväll. Det börjar med miniorer och trappas sedan upp i åldrarna tills huvudmatchen går av stapeln vid midnatt. Jag kommer dit vid niosnåret och då pågår fortfarande juniormatcherna. Tretton-, fjortonåringar slår varandra medvetslösa. Blod rinner. Ortens gubbar står med pengabunten i handen nere vid ringside. Kvinnorna bankar på trummor. Chockade turister sitter på läktaren runt omkring. Thailändsk kultur visar sig vara för rå för svenskar. Bredvid mig sitter en svensk barnfamilj. Mamman och pappan gör allt de kan för att hålla för ögonen på sina två barn som är i tioårsåldern.

Nere vid ringside, på VIP-sofforna, sitter en äldre man med sin dotter. Mannen dricker öl och hejar på grabbarna i ringen. Dottern är tårögd. Hon är max sju år gammal. Det känns overkligt. Vi sitter och ser två människor slå varandra tills någon av dem faller ihop och blir medvetslös. Och dessutom är det bara barn. För mig är det obegripligt. Det finns inte i min värld.

När jag kommer tillbaka till hotellet tänker jag tillbaka på boxningen. Jag ser sparkarna framför mig. Och samtidigt tänker jag på gubbarna nere vid ringside. De som såg allt som ett spel. För dem gällde det att satsa pengar på rätt grabb. Och vinna pengar.

För att få någon som helst förståelse för thaiboxning bör man kanske känna till dess historia. Thaiboxning är från början en kampteknik från ett fattigt folk. Den fanns för att försvara det fattiga folkets självständighet. Är man thaiboxare i Thailand idag ses man som en frihetskämpe. Man slåss för något gott. För frihet och självständighet.

Buddhism och thaiboxning
Buddhisternas tro förespråkar inte våld. Då känns det faktiskt lite märkligt att Thailands nationalsport är thaiboxning. En av världens farligaste kampsporter. Åttio procent av befolkningen är ju ändå buddhister. Tre dagar tidigare har jag mött de bedjande thailändska buddhisterna i Tigertemplet. Nu möter jag de uppjagade buddhisterna nere vid ringside. Kontrasten är slående.