Hosea
Bild: Jonas Nimmersjö
| Hoseas hustru sägs ha varit trolös och lämnat Hosea ensam. I denna bok blir detta till en bild av hur Israels folk är trolösa mot Gud och vänder sig ifrån Gud. Men liksom Hosea tar tillbaka sin hustru tar Gud tillbaka till sitt folk. Hoseas bok är den första av Tolvprofetböckerna, en samling med tolv korta bibelböcker i Gamla testamentet. Hosea var förmodligen en profet från Nordriket. I så fall är han den ende av Bibelns profeter som kommer från detta område. Han verkade från Jerobeams II:s tid fram till dess assyrierna besegrade folket och sände dem i exil. Hans predikningar kan dateras till mellan 753 f Kr till 723 f Kr och han var samtida med Amos. Vi vet inte helt säkert om det var Hosea som själv skrev boken, men det är inte otroligt att han skrivit åtminstone delar av den. Hosea kallades till ett särskilt uppdrag av Gud. Han fick ta del av Guds oro över folkets otro och tvivel och fick i uppgift att uppmuntra dem till att återvända till Gud. Hoseas bok delas vanligen in i två delar. Kapitel 1-3 handlar om Hoseas äktenskap och Israels förhållande till Gud. Dessa tre första kapitel handlar om profeten och hans trolösa hustru Gomer som överger honom. Trots detta fortsätter Hosea att älska henne och de två förenas också så småningom. Eftersom berättelsen är så full av detaljer menar flera forskare att den är biografisk. Men berättelsen om Hoseas äktenskap finns också med för att användas som en liknelse för relationen mellan Gud och Israel. På samma sätt som Hosea ändå älskar och tar tillbaka sin hustru kommer Gud att ta tillbaka sitt folk. Kapitel 4-14 handlar om Guds dom över folket men också om hur Gud lovar nytt liv för Israel. Gud säger enligt Hosea: "Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav dem att äta." (11:4) Hosea citeras på flera ställen i Nya testamentet och två gånger av Jesus själv (Matteus 9:13, Lukas 23:30). Särskilda händelser och texter Den trolösa hustrun (1:1-3:5) Guds kärlek till folket (11:1-12) |
|
|
