På vägen hem från ungdomsgruppen igår fick jag en underlig känsla som kröp sig in i hela kroppen. Jag brukar annars alltid be om skjuts hem, men jag kände att jag behövde vara själv en stund. Under två kvällar i rad hade jag varit på meditationsgudstjänster i församlingen och där börjat tänka en hel del. På vägen hem slog tanken mig så stark att jag inte visste riktigt vad jag skulle göra, mer än att jag behövde vara för mig själv.

Jesus firade också påsk, fast inte av samma anledning som kristna gör idag. Jesus firade påsken till minne av uttåget ur Egypten (för er som inte känner att ni har så bra koll så är Prinsen av Egypten ett hett tips!). När judarna firar påsk samlar man sin familj och ställer till med en väldig symbolfest, man sätter t.ex. fram en bägare med vin till Elia, den kommande profeten som sägs komma innan Messias. Elias bägare får inte röras, än mindre drickas av.

Kommentar (1) Läs mer...

Veckan har varit kass, dagarna gått segt och ångest är väl ordet som kommit upp i skallen mer eller mindre varje timme. Det har varit jobbigt med olika saker; gammalt gnabb, nytt gnabb och kompisar som råkar ut för olika saker. 

Jag har träffat en kille, kanske för mycket information menmen, som verkligen förgyllt allt och gjort att jag mått bra, eller i alla fall okej, igen. Dagen sög till max och han gjorde inte saken bättre genom att fråga ut mig hela tiden var jag skulle vara på kvällen. (Misstankar om att han var lite knäpp väcktes ganska snabbt.) Kontrollbehov var det minsta jag behövde just då. 

Jag satt på jobbet, väntade på att ungdomsgruppen skulle dra igång och då ringde det på dörren. Nicklas kom in i kontoret där jag satt och sa att jag hade besök, varpå min första tanke var: Viktoria (en volontärkompis)! Men, till min förvåning var det inte Viktoria. Inte heller var det ett välkänt ansikte. In kom en tjej i 30årsåldern med blommor,  tre stora och otroligt vackra rosor. Killen befann sig i Åre och visste hur kass jag mådde och bestämde sig för att skicka blommor för att säga att han tänker på mig och att han finns där för mig no matter what. 

Kommentar (0) Läs mer...

En kille som gick i min klass på gymnasiet föll från tredje våningen på ett vandrarhem i Åre och fick allvarliga skallskador och inre skador. Jag önskar att alla som ser detta ber för honom, hand familj, alla vänner och de läkare som vårdar honom. 

Han tillstånd är allvarligt, han ligger nersövd på en intensivavdelning på Lunds Universitetssjukhus. 

Det finns att läsa om vad som hänt på: http://hd.se/hoganas/2010/02/01/19-aring-fran-hoganas-svart-skadad/

Kommentar (0) Läs mer...

Julstressen hade lagt sig och jag satt inne i kyrkan på gudstjänst. Jag var, som jag varit alldeles för ofta den senaste tiden, helt okoncentrerad. Prästen pratade om stjärntydare som skulle komma till Jesus och jag tänkte på hur mycket jag längtar efter att känna Guds kärlek strömma genom mig konstant och hela tiden. 

Just i den stund då jag tänkte "Jesus var är du nu?" var det som om jag blev blind från allt verkligt för en sekund. Allt jag kunde se framför mig var ett vitt ljus och det kändes som om någon omfamnade mig. En röst sa till mig "Jag är här, jag  hör dig. Var inte rädd." 

Jesus är nära, Jesus är här och Jesus älskar oss. Jesus kom  till den lilla kyrkan där lilla jag satt och där mina tankar inte alls hade fokus på ordet. Han visste att det gått allt för länge sen jag senast kunde säga att jag känt på riktigt att Gud är med mig och jag behövde ett lyft. Jesus fanns där för mig när jag behövde det som mest. Han såg mig och han fortsätter se mig. 

Kommentar (0) Läs mer...

Jag var på väg för att se Sherlock Holmes på bio. Skulle vid biografen träffa en av mina goda vänner och tänkte att jag under resans gång kan få undan lite planering. 

Jag sitter på bussen med min mobil och försöker få ordning på kalendern när jag känner hur någon tar tag i min axel. Två unga tjejer står bredvid mig och den ena tittar på mig och säger lite lätt nervöst.

"Jag ville bara att du skall veta att Jesus älskar dig" 

Kommentar (1) Läs mer...

När jag var liten så trodde jag de var något magiskt med stenar. För vissa var jättestora och kantiga. Vissa hade stora sprickor och andra hade hål. Men ibland kunde man hitta stränder där stenarna var släta och lena. Jag frågade min morfar: "Morfar hur kommer de sig att stenarna har så olika form?" jag kan inte ha varit gammal då, 6 år högst. Men morfar försökte förklara, på ett sätt som morfädrar gör bäst, han berättade en historia. "Du vet" sa han och höll upp en kantig sten "Vi är lite som denna kantiga stenen, den kanske inte ser mycket ut för världen med sina ojämna former och kantighet, men för att vara ärlig så har den inte fått en chans att formas av vattnet, eller av vinden än. Men om du tittar ner i vattnet så ser du stenar som är runda, och släta, dom har blivit formade och älskade av något som är större än dig och mig."

Kommentar (0) Läs mer...

Jag har en nalle i min bokhylla. Jag fick den för på min 19års dag. Av en vän. Fast jag inte har så mycket kontakt med honom längre, så är de en av de sakerna som gör att hemma känns hemma. De är ett sådant föremål som man alltid vet vart man har de.
Fasten man kanske inte använder de. Att vi sätter de längst upp på hyllan, som att vaka över oss. Men skulle någon få för sig att ta bort nallen när jag inte märkte de. Så skulle jag väl först inte sakna den. Utan de skulle komma efteråt. På smygande. Och kanske skulle jag vända upp och ner på mitt hem. Just för att hitta den igen. 

Ibland kan jag känna så när de kommer till tro. Människor lever sitt stressade liv, sätter Gud där uppe på hyllan. När vi inte haft Gud i närheten av oss på ett tag, så börjar vi leta, och ropar "kom fram". Vi vill ha Gud i ett koppel. Vi vill ha vår enga Gud på våra vilkor. Jag tror att de flesta människor tror på något. Oavsett de är den som jag väljer att kalla Gud, som andra nämner vid Allah. De spelar inte så stor roll. Vi människor vill iaf ha saker på våra villkor. 

Är inte de samma sak när vi blir kära, och säger, "detta har jag inte tid med" Så när är vi egentligen redo för kärlek? Kan vi ha Gud och Kärleken i varsitt koppel. Eller sitter de på samma?
Vad jag försöker säga är väl att man saknar och uppskattar inte saker så mycket som när vi förlorat dem. Jag personligen vill gärna kunna uppskatta saker i livet, medan jag är mitt i det.

Kommentar (0)

Vill önska mina läsare en riktigt GOD JUL, och hoppas att ni får mycket kärlek och god mat i denna glädjens helg. Många kramar från Göteborg!

Kommentar (0)

Jag har mycket tankar och funderingar, om livet, mitt och de som sker runt omkring mig. Vem är jag, vad är jag, vad ska jag bli, vart kommer jag ifrån, vart är jag på väg? Jag tror jag har relativt stor koll på dessa frågor och svar. Jag vet hur jag har kommit hit där jag är idag, jag vet vart jag är på väg. Eller egentligen vet jag vart min framtid ligger, men de är hur jag ska ta mig till den som är lite luddigt suddigt sådär. För att nå iaf mitt mål så finns de olika vägar att gå.

Den första vägen: börja plugga upp mina betyg här i Sverige på en annan ort via folkhögskola i ett år. Sedan gå på universitetet i 4år.

Kommentar (1) Läs mer...

Nu har de gått några dagar sedan mitt senaste inlägg så jag tänkte att de kunde vara dags att uppdatera lite igen. För de hinner hända mycket saker på bara några dagar. De är intressant de där hur vissa dagar kan kännas som år, och vissa år kan kännas som dagar. Jag är iof inte så gammal, men jag tar mig rätten att säga så iaf.

Jag skrev i mitt förra inlägg om de här med mina planer i livet, och sedan jag skrev de inlägget så har lite div saker hänt, jag har fått in lite pengar till mitt  projekt i Malawi, jag har börjat träna på gym och känner mig allmänt hurtig. Fast de kommer att ta fart lite mer efter jul och nyår! Samt att jag har börjat titta på vad jag ska göra i Asien, sätta upp mål, kolla upp organisationer där man kan jobba lite under resans gång.

Delen i Asien kan man säga kommer gå till som en blandning mellan resande och jobbande och har börjat hitta en del olika, mycket intressanta projekt i div länder i Asien, där man blir erbjuden mat, fickpeng och husrum. Ska på något sätt försöka få en struktur på de här hemifrån, men sedan även prata med vänner som rest runt en del. De blir en slags pilgrimsfärd kan man säga, i jakt på att lära sig om kulturer och traditioner, men även att komma närmare Gud i möten med människor från olika länder. Att komma närmre min egna tro. Jag har aldrig känt guds närvaro så starkt som jag kände den i Malawi, där fann jag tvivel, jag hade svårt att öppna ögonen för att se Gud, för att jag trodde mig veta bättre. Men allt blev så mycket lättare när jag la tvivlet på hyllan och släppte in Gud i mitt liv på ett helt nytt sätt.

Kommentar (0) Läs mer...