Postad av: Frida Hardebrand
13 Jan, 2010
När jag var liten så trodde jag de var något magiskt med stenar. För vissa var jättestora och kantiga. Vissa hade stora sprickor och andra hade hål. Men ibland kunde man hitta stränder där stenarna var släta och lena. Jag frågade min morfar: "Morfar hur kommer de sig att stenarna har så olika form?" jag kan inte ha varit gammal då, 6 år högst. Men morfar försökte förklara, på ett sätt som morfädrar gör bäst, han berättade en historia. "Du vet" sa han och höll upp en kantig sten "Vi är lite som denna kantiga stenen, den kanske inte ser mycket ut för världen med sina ojämna former och kantighet, men för att vara ärlig så har den inte fått en chans att formas av vattnet, eller av vinden än. Men om du tittar ner i vattnet så ser du stenar som är runda, och släta, dom har blivit formade och älskade av något som är större än dig och mig."
Postad av: Höganäs
3 Dec, 2009
Konfirmander är väldigt spännande. Jag har haft runt 10 grupper sammanlagt och många kloka, och mindre kloka, tankar har kastats ur ungdomarnas munnar. En komfirmand jag aldrig kommer glömma konfirmerades i somras, en tillsynes helt "vanlig" konfirmand men helt fantastiskt tänk. Inte alltid var allt så genomtänkt men han förgyllde verkligen hela det där året, i alla fall för mig.
När vi satt och pratade om Gud och bön ställde prästen frågan om de trodde att Gud kunde höra bön. Det trodde de flesta. Frågan efter var: varför får man inte alltid som man vill? Då sitter den konfirmanden längst ner i rummet, gungar på stolen, tuggummit halvvägs utur munnen och säger med en hög och tydlig röst: för min pappa är så j*vla snål!
Precis när detta hände kunde jag inte hålla inne skrattet, det tog lång tid innan jag ens började fundera kring detta. Varför är pappa så snål? Varför är Gud så snål? Ibland kommer jag på mig själv att vilja ha väldigt mycket och mer sällan att jag nästan tänker tanken att Gud är snål. Varför låter han andra gå på vatten, upplivas från de döda, lama att gå? Kunde han inte bara hjälpt mig att hålla mig vaken den där föreläsningen eller gett mig motivation att stiga upp en halvtimme tidigare så jag haft tid att tvätta, föna och sätta upp håret? Sen kommer jag ju ihåg att Gud ger mig det jag behöver, och Bibeln säger 366 gånger att jag inte ska vara rädd. Jag är inte rädd, jag vet att Gud löser det. Han älskar mig, oavsett om jag vill eller inte, med otvättat hår eller om jag somnar.
Postad av: Höganäs
26 Nov, 2009
Jag har tänkt att jag kanske tror att "helvetet" skulle kunna vara att leva jorden efter de goda slängde ner de elaka änglarna från himmelen (änglarnas syndafall, ärkeängeln Mikael). Det är här vi plågas på olika sätt och jag tror inte Gud har ett helvete, iallafall inte som vi ser på TV, med i sin skapelse. Människornas och änglarnas syndafall får som konsekvens att vi är fast på jorden med hemskheter, som vi tillsammans skapar. Gud kallar på oss och vill visa oss den rätta vägen genom vad Jesus sagt och gjort.
Jag tror att Judas kom till himmelen för att han måste haft en given plats för Jesus skulle skapa en ny religion, om han nu skulle det. Men, då kommer vi in på problemet om vilka som är Guds utvalda folk. Det kan omöjligt vara så att de krista bara är det utan det måste vara judarna också för Gud har lovat. Det står i Bibeln, Guds ord, men det står också att det finns ett helvete.
Postad av: Höganäs
9 Nov, 2009
I några veckors tid har denna fråga präglat allt jag gjort. Vem kommer till himmelen och varför? För att kunna ta ställning i just denna fråga krävs att man tar ställning i en hel del andra också. Finns det ett liv efter döden? Kommer man till himmelen när man dör? Var kommer man om man inte kommer till himmelen? Är det samma sak att komma till himmelen och ha evigt liv? Det var bara de första jag kunde komma på, men som ni förstår är det många frågor som spelar roll.
Enligt min tro och mitt tänk, helt personligt och jag kan inte säga att jag grundar allt detta på vad som står i Bibeln, är att om man kommer till himmelen är det detsamma som att ha evigt liv. Jag tror och utgår helt ifrån att det finns möjlighet till ett liv efter döden, därmed inte sagt att alla gör det. Jag tror att Gud ger alla människor möjligheten att komma till honom och han älskar alla. I Bibeln står det talat om ett helvete, men det tar vi i ett annat inlägg!
Om vi kollar i Bibeln ser vi genast massor med problem om vilka som ska få komma till himmelen. I gamla testamentet, GT, står det att judarna är Guds utvalda folk på flera olika ställen. I nya testamentet, NT, står det i Joh 3:16 att "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv." I Joh 14:6 läser vi "Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."
Postad av: Frida Hardebrand
6 Nov, 2009
Jag heter Frida och jobbar som ungdomsledare i kyrkan och är dagligen i kontakt med ungdomar och konfirmander med olika tankar och funderingar. Jag träffade ett gäng med fjolårs konfirmander som ställde just den frågan ”Hur religiös är du?” Frågan är väldigt direkt. Men jag fick ändå tänka efter, men de första som slog mig var; kan man vara mer eller mindre religiös?
Jag sa till killarna; Ni får bestämma hur religiös jag är. Jag tror på Gud, skapelsen, Bibeln, Jesus, alla Hans under, korsfästelsen och uppståndelsen, jag tror också att de är okej för mig att skratta, leva livet, vara glad, gå på bio, lyssna på hårdrock och metal, gå på konserter, dansa, resa och träffa människor, bli kär, ha en relation, kyssas, ha sex, gifta mig, precis som alla andra. Många jag träffat har sagt ”kyrkan är bara byggd på förbud!” Men är den de? Vi har de tio budorden, men säg vart vi får mörda? Vart de egentligen är bra att ljuga eller vara avundsjuka? Tänk på att vila ibland (sabbatsdagen) är inte de bara bra för vår egen skull så vi inte arbetar ut oss? Så hur religiös är jag?
